Vår tid talar och skriver om passioner. Ordet ’passion’ betyder både lidande och kärlek. Kanske kan vi översätta det med ’lidande kärlek’, en kärlek som är så hängiven och intensiv att den lider. När vi t.ex. säger att han/hon uppträdde ’passionerat’, menar vi oftast att han/hon var lidelsefull och intensiv och bars enligt ordboken av ”en stark och dominerande känsla som var bestående”.  Vi präster får lära oss att predika ’passionerat’.  Men ordet ’passion’ hör särskilt samman med vår Frälsares lidande och död. Hans död var passionerad i ordets verkliga mening. Kärleken tvingade honom att i vårt ställe sona synden, betala skulden och övervinna döden. Vi påminns om Kristi gärning i alla våra gudstjänster. I Holsljunga kyrka erbjuds nu i fastetid två passionsgudstjänster och i Överlida kyrka firar vi i Stilla veckan flera passionsgudstjänster. Vi skulle kunna säga att syftet med dessa gudstjänster är att vi skulle bli ’passionerade’ tro och kärlek. Men hur blir vi det? Genom att närma oss vår Frälsare och Förebild, Jesus. När vi ser och förstår mer av ”den stora passionen”, Guds oändliga kärlek till världen, då anar vi meningen med livet: att tro och älska. Det är att bli passionerad på riktigt och då blir livet en riktig passionshistoria.